Kort framtid, lång framtid

Det är sjukt vad snabbt dagarna går nu! Bara några timmar kvar till ny arbetsvecka. Puh! Inte många veckor kvar, jag vet, men en helvetes massa arbete framför sig under de få veckor som är kvar. Det är bara att ta tjuren vid hornen redan imorgon!

En riktig slö-söndag har detta varit. Tog mig en kopp kaffe på balkongen i morse och passade på att njuta av solskenet. Lirade lite gitarr, cyklade till ICA och handlade, cyklade hem, åt middag, och sen då.. Jo, sen har jag lekt med ett musikprogram (soundation.com) som verkar helt fantastiskt roligt! Om allt fungerar med det på datorerna på jobbet så kan det finnas en chans att vi kan arbeta lite med det på onsdagens lektion, då det är halvklass med sexorna, så att eleverna kan få prova skapa egen musik i ett online-program. Hade varit sjukt roligt! Nu är tillgångarna till datorer dessvärre inte de bästa, men jag ska se vad jag kan göra. Det hade varit toppen om det var möjligt, och jag tror att mina sexor skulle tycka att det vore superskoj! Ska ta och pilla lite med det imorgon, se efter möjligheter att låna några bärbara datorer under onsdag förmiddag, och kanske kanske kanske kan detta genomföras. Vi håller tummarna!

Funderar på att spendera resten av kvällen med att knåpa ihop lite med musikbloggen, bland annat en "redovisning" till ett APT, för att visa mina kollegor hur jag har valt att använda IKT i form av blogg inom musikämnet. Sedan ska det läggas ut nya låtar till åk 4 och 5 också. 
Usch vad det är mycket som snurrar i huvudet. Jag måste verkligen hitta något sätt att tänka på annat än jobbet också. Det är förvisso bara några veckor kvar, men de veckorna kommer att vara oerhört tunga, framförallt då jag har så svårt att släppa jobbet även när jag är hemma. Man ska inte ta med sig jobbet hem, jag vet det, men min "jag vill göra allt så bra som möjligt"-sida motarbetar mig.  Jag kan liksom inte lämna det här jobbet halvdant, och känna att "det där skulle jag ha gjort, och det där också...". Det vill jag inte. MEN (och det är ett stort men) - jag måste verkligen lära mig att skilja jobb och fritid åt.
Kanske är det därför jag tvivlar på mig själv som lärare också. Min ork tar snabbt slut, för att jag "arbetar" dygnet runt, och sedan finns inte energin och entusiasmen kvar att göra det bästa av allt. Resultatet av det blir att jag går ner mig och tycker att jag aldrig borde ha blivit anställd som lärare. De hade kunnat få mycket bättre. Fjanterier, jo, ja, kanske, men jag vet att om jag ska fortsätta inom den pedagogiska världen så måste jag hitta ett sätt att arbeta med mig själv så att jag kan skilja jobb och fritid åt. Annars kommer det inte att hålla.
Å andra sidan har jag ingen aning om vad hösten har att erbjuda. Vilken typ av jobb som väntar. Vad jag senare vill göra i mitt liv. Jag börjar ju bli tveksam till församlingspedagog nu också, just eftersom jag är osäker på om jag klarar av det utan att ta mig vatten över huvudet. 
Men jag tänker ta sommaren och hösten till att fundera ordentligt. Det är ingen som säger att jag måste veta vad jag vill göra med mitt liv. Ingen som säger att jag någonsin kommer att veta det. Däremot finns det många vägar att välja genom livet, och många av dem finner jag intressanta. Så vi får se, vad framtiden utlovar.

/ Rebecca

Kommentera här: