Bye bye love..
Gårdagen var en av de underbaraste dagarna i mitt liv.
Vi började då med lite småsupande i min lägga, jag, Karro och Jossan.
Sedan bar det ner till bastun, där jag först satt i ca30-40 minuter i ensamhet (då de andra tydligen var och letade efter mig och var helt övertygad om att jag inte kunde ha gått ner i bastun helt ensam). Dock måste jag säga att denna ensamtid i en varm bastu, med en kall öl i min högra hand, gav mig en avslappnande stund för mig själv, vilket jag kände var mycket behövligt. Tid att tänka och tid att slappna av är liksom något som jag inte riktigt hunnit med den senaste tiden.
Nåväl.
Efter bastandet blev det medicin (efter lite yrsel, andningssvårigheter och illamående, vilket i och för sig i stort sett alltid händer när jag bastar) och en kall dusch. Skönt!
Någon gång därefter tittade jag dessutom upp vilken tid och dag jag ska åka till Söderhamn, vilket blev idag kl.18.03 (Lenas pojkvän skjutsar mig snällt nog för en hundring till tågstationen i Sundsvall). Dock har jag ännu inte packat.. Dags snart!
Upp till köket sedan för att äta god middag med marrängswiss till efterrätt, som ett litet firande av Sandra och Martina. Supermysigt! Dock var jag lite rädd för att inte hinna träffa alla så mycket och säga hej då ordentligt (no offence mot brudarna, för vi hade sjukt roligt, men när man ska hem en längre tid vill man hinna med ett "hej då" till så många som möjligt som står en nära).
Ner igen för sminkning etc.
Och sedan bar det av mot krogen, vilket blev Bittens (förvånad?).
Väl där träffar vi diverse människor, och jag kände att jag verkligen fick säga hej då. Dunderskönt! Dessutom hade jag en konstig känsla hela dagen som sa mig att jag absolut ville säga hej då till Paddy, för att jag kommer sakna honom oändligt.
Krogen var fruktansvärt roligt, och det var länge sedan jag skrattade så mycket som jag gjorde åt herr Rankvists raggningsförsök på mig (på skoj ofc)! Åh Herregud! Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, både magen och kinderna värkte efter allt skratt och flams!
General Tamagouchi var såklart också i krokarna, och vi drog till med en efterfest på Rosenbäcken som han såklart hakade på.
Efterfesten bestod då av musik, dans, "jag har aldrig", en och en annan brottningsmatch mot Tamagouchi, och såklart en massa alkohol.
Dessutom har jag lyckats bli mer och mer involverad i familjen Tamagouchi, då jag numera har pratat med lillasyster Nadja på telefonen, och träffat mamman till dessa skapelser i ett nyvaket tillstånd. Jag jobbar hårt på att lära mig the Tamagouchi-stile!
Vid sex-sju snåret någon gång gav alla brudarna upp, och gick och lade sig. Kvar i eliten var jag, Tamagouchi och Emma (och ingen av oss har gått och lagt oss ännu, om nu inte de två har somnat på bussen till Birsta).
Ja, för att sammanfatta det kort kunde jag inte ha fått en bättre "sista kväll" innan jag åker iväg!
Och här kommer några rader som jag känner att jag måste lätta från mitt hjärta, mot General Tamagouchi:
Du gjorde verkligen min natt och morgon! Jag har haft så fruktansvärt roligt och jag är dessutom så himlarns överlycklig över konversationen om att jag bör komma upp någon gång mitt i VFU'n, över en helg, för att träffa alla igen. Jag har skrattat, brottats, pratat mer och mindre seriösa grejor.. Ja, allt var där! Och jag vill ge all min tacksamhet och kärlek till dig med några väl valda ord;
"En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig". <3
Återigen blir jag förundrad och lycklig över att inse vilka vänner jag har här, och vad de gör för mig!
Nåväl, efter ett rackarns långt inlägg ska jag nu försöka att sova ca en och en halv timme, innan jag börjar packa.
Lägger ut en bild på världens bästa Tamagouchi också!
God natt (morgon)!