F som i...
... Feber, jo men visst. Nu var den här. Jag som hela tiden har sträckt på mig litet extra när jag har sett alla sjukdomsuppdateringar på facebook och malligt sagt att jag är minsann frisk TROTS att jag jobbar med barn 5 dagar i veckan. Men så far man hem, umgås med endast 3 barn, och tro på tusan att Moa verkar ha lyckats smitta ner mig. Kände tidigare idag att det inte kändes ritkigt rätt idag, men intalade mig själv att jag bara inbillade mig för att jag ska börja jobba imorgon så här efter lovet, och för att jag är stressad och trött. Letade frenetiskt runt i lägenheten för att se om vi hade en termometer någonstans för att vara på den säkra sidan. Hittade ingen. Dock behövs det ingen, insåg jag för någon timme sedan. Febern är ett faktum, och jag inleder min arbetsvecka efter sportlovet med att vara hemma och kurera. Förhoppningsvis kan jag än dock få lite pappersarbete gjort när jag ändå är hemma och kurerar, men vi får se. Tråkigt är det också att det i och med detta inte blir någon träning på ett par dagar. Då vi åkte ner till Söderhamn har det ju inte blivit supermycket träning denna vecka heller, så lite surt och opassande kom denna feber. Men någon gång var det väl dags.
I år är det för övrigt 1 år sedan jag och Fredrik började träffas. 1 år. Det känns på ett sätt som att tiden har gått så gimla fort, samtidigt som 1 år känns så lite. Det känns som att det har varit vi mycket längre än så. Viktigast av allt är i alla fall att jag fortfarande är kär upp över öronen. Varje dag beundrar jag denna vackra skapelse och förundras över hur jag kan skatta mig så lycklig att få sova i samma säng som honom. Varje dag får han mig att skratta och le, och det finns inga stunder då jag mår så bra som när jag får vara med honom. Vad jag än gör så får jag stöttning , och jag behöver aldrig tvivla på att han finns där vid min sida. 1 år senare, och jag ler fortfarande som en fånig tonårsflicka varje gång jag tänker på dig!
Du fångade mitt hjärta då, för 1 år sedan, och du har det än idag <3
So long, fuckers!
// Allergo
I år är det för övrigt 1 år sedan jag och Fredrik började träffas. 1 år. Det känns på ett sätt som att tiden har gått så gimla fort, samtidigt som 1 år känns så lite. Det känns som att det har varit vi mycket längre än så. Viktigast av allt är i alla fall att jag fortfarande är kär upp över öronen. Varje dag beundrar jag denna vackra skapelse och förundras över hur jag kan skatta mig så lycklig att få sova i samma säng som honom. Varje dag får han mig att skratta och le, och det finns inga stunder då jag mår så bra som när jag får vara med honom. Vad jag än gör så får jag stöttning , och jag behöver aldrig tvivla på att han finns där vid min sida. 1 år senare, och jag ler fortfarande som en fånig tonårsflicka varje gång jag tänker på dig!
Du fångade mitt hjärta då, för 1 år sedan, och du har det än idag <3
So long, fuckers!
// Allergo