mollergisk

Spänningshuvudvärken från helvetet har varit på besök idag. Jag höll mina 2 lektioner med 6:orna, sjöng, spelade och undervisade om irländsk musik och folkdans, och kände mig riktigt nöjd med mungiporna upp över öronen när ena klassen helt och hållet köpte min maning att det skulle tänka sig vara "irländare på en pub" när vi sjöng "The wild rover". Vilken skillnad! Eleverna tog i från magen, med helt rätt attityd, några grabbar till och med fattade armkrok med varandra och gungade med varandra. Till och med de fyra klapparna på refrängen gjordes med största inlevelse. Stolt fröken var man då! Under lektionerna så kände jag mig seg, och huvudvärken kom sakta men säkert krypandes, men jag ville ändå ge ett träningspass ett försök, framförallt eftersom Fredrik skulle ta sig tid att träna innan han for och jobbade. Robin följde också med, vilket gjorde att jag såg fram emot det ännu mer. 10 minuter på crosstrainer, och när jag och Fredrik påbörjade vår andra magövning så var jag helt enkelt tvungen att ge upp. Huvudvärken var mig övermäktig. Men jag fortsatte i alla fall att plåga grabbarna med lite övningar, och jag skulle tro att herr Lundqvist kommer att känna av sina triceps imorgon.
Dessutom fick jag faktiskt en eftermiddag med Robin på stan. Lite shopping för Robin samt en sushimiddag med väldigt givande samtal gjorde verkligen min eftermiddag, och det var himla trevligt att få umgps lite med Robin på tu man hand också. Tack för dagen, vännen!
Imorgon hoppas vi på att huvudvärken håller sig borta, och att jag och Fridis kör på ett superpass, helt enkelt!

Fick igår ett besked som både hjälpte och stjälpte. Rektorn för en av mina skolor kom fram och samtalade med mig på lunchen och berättade och en "lustig" händelse häromdagen. Det hade ringt en kvinna till henne och presenterat sig som den nya musikläraren. Rektorn hade förklarat att det var konstigt, eftersom vi redan har en musiklärare som har skrivit på kontrakt till sista mars. Så fungerar det tydligen inte. Eftersom jag inte är behörig musiklärare så hade tjänsten lagts ut som tillgänglig ändå, och denna kvinna hade sökt den och fått den. Då kvinnan fick höra att jag redan fanns på jobbet var hon i alla fall "snäll" nog att lösa det hela med att ta tjänstledigt denna termin, så att kan få jobba klart min planerade tid. Snällt av kvinnan, det tycker jag onekligen, men det kändes inte superskoj att på lunchen få insikt i att jag hade kunnat förlora mitt jobb dagen innan trots att jag har skrivit på för ett halvår. Det positiva i det hela i alla fall, förutom att jag inte fick sparken, är ju att jag inte behöver känna skuld till hösten då jag ändå inte har tänkt att jobba kvar, utan vill vidareutbida mig. Jag har känt ett stort orosmoln över att "lämna" mina elever i sticket, när jag vet hur glada de har varit åt att jag kom samt att jag vet hur svårt det är att få tag på en ny musiklärare, men nu ligger inte den skulden på mig längre, då min tjänst faktiskt redan är ersatt till hösten.
Själv skickade jag precis iväg ett mail till folkhögskolan i Älvsbyn (efter ett samtal med min kloka mor, som alltid) om att utbilda mig till församlingspedagog med start kommande höst. Jag hoppas att få svar på mina frågor, samt att jag kan utbilda mig hela vägen vid deras folkhögskola. Jag vet inte varför jag inte har reflekterat över det förut, men när min mor påtalade frågan om att arbeta inom kyrkan så kändes det helt plötsligt självklart! Jag har min tro, jag har min pedagogiska bagrund, har tidigare arbetat inom kyrkan med både barn och konfirmander, så sådana saker är inte nytt för mig. I kyrkan har jag alltid mått bra, skrattat och kunnat vara mig själv. Självklart känns det som att det skulle kunna vara den arbetsplats som skulle göra mig riktigt gott! Dessutom är det ett yrke som inte påfrestar mina allergier eller mitt handikapp. 

Och när man talar om trollen så fick jag precis svar på mitt mail! Jag kan gå grundkursen i Älvsbyn, men måste alltså vidareutbilda mig till församlingspedagog i södra Sverige. Bara att dra iväg ett mail den som är utbildningsansvarig helt enkelt, och se efter hur det ser ut med utbildningar på distans etc. Tummar och tår hålles för att det ska gå att få ett bra upplägg kring detta!

Nej, då huvudvärken har fortsatt att mola trots att jag har sovit middag, och jag inte har tagit mig in i duschen ännu, så börjar det blir dags att sätta lite fart!
Mot duschen!