I skenande fart...
... Flyger dagarna förbi. Bloggen blir lite lidande av att jag har gått upp till 100%, men det är smällar som ni får ta.
100% på papper för en lärare är, som många kanske vet, betydligt mer i verkligheten, och det blir en hel del sena dagar. Varenda krona som kommer in på mitt konto känns mer är väl förtjänt!
Dock är det oerhört skönt att vara på 1 skola och att ha mina 100% enbart där, istället för att fara och flänga varje dag.
Jobbet tar upp mycket av min tid just nu, och tråkigt nog blir träningen ganska lidande. Men ska jag förlita mig på min Fridis så är det nyttigt för mig att jag inte hinner träna så mycket, så att jag inte hinner med att öka mina vikter så mycket. I mina ögon är ju Fridis minst lika stark, hon vet bara inte om det själv. Men det är väl så här livet ser ut när man går full tid också. Allt hinns helt enkelt inte med. Har dock börjat med att cykla till och från jobbet om dagarna nu (om inte vädret är kaosartat, då blir det buss), och där får jag i alla fall en liten daglig dos kondition. Det känns att våren nalkas, dessvärre, och det är oerhört tungt för astman med cyklingen. Men jag är envis som en åsna, och tänker fortsätta med cyklingen, även om jag låter som en björn under parningssäsong mellan tramp-tagen. Nu blev det i och för sig ingen träning idag, p g a en otroligt hemsk migrän. Men det tar vi igen!
Jag fick också en fantastiskt gullig fråga av en av mina elever idag, en grabb i åk 5. Konversationen inleddes med att jag vill ha ett X-box 360, men inte Fredrik, och sedan kom frågan om vad jag skulle göra idag efter jobbet. Skulle jag kanske spela tv-spel eller CS? Nej, det var så klart inte min plan, utan jag berättade ärligt att jag skulle hem och äta middag och sedan vara iväg och träna på gymmet. Eleven granskade mig uppifrån och ner, och frågade sedan: "Men varför tränar du? Du är ju så smal!". Det värmde i mitt hjärta, samtidigt som jag fick en möjlighet att samtala om vikten av regelbunden motion oavsett kroppsbyggnad. Ett lyckat samtal, som jag gick ifrån med stor glädje. Jag tror att jag helt ärligt förundras över hur otroligt fina elever vi har just på min arbetsplats! Aldrig slutar de att överraska mig, och aldrig slutar de att glädja mig och sprida positiv energi. Ibland kan jag tänka att alla människor som har en arbetsplats där arbetsklimat inte är alltför positivt skulle behöva komma och träffa barn för en dag. Kanske skulle det göra en helt fantastisk skillnad.
100% på papper för en lärare är, som många kanske vet, betydligt mer i verkligheten, och det blir en hel del sena dagar. Varenda krona som kommer in på mitt konto känns mer är väl förtjänt!
Dock är det oerhört skönt att vara på 1 skola och att ha mina 100% enbart där, istället för att fara och flänga varje dag.
Jobbet tar upp mycket av min tid just nu, och tråkigt nog blir träningen ganska lidande. Men ska jag förlita mig på min Fridis så är det nyttigt för mig att jag inte hinner träna så mycket, så att jag inte hinner med att öka mina vikter så mycket. I mina ögon är ju Fridis minst lika stark, hon vet bara inte om det själv. Men det är väl så här livet ser ut när man går full tid också. Allt hinns helt enkelt inte med. Har dock börjat med att cykla till och från jobbet om dagarna nu (om inte vädret är kaosartat, då blir det buss), och där får jag i alla fall en liten daglig dos kondition. Det känns att våren nalkas, dessvärre, och det är oerhört tungt för astman med cyklingen. Men jag är envis som en åsna, och tänker fortsätta med cyklingen, även om jag låter som en björn under parningssäsong mellan tramp-tagen. Nu blev det i och för sig ingen träning idag, p g a en otroligt hemsk migrän. Men det tar vi igen!
Jag fick också en fantastiskt gullig fråga av en av mina elever idag, en grabb i åk 5. Konversationen inleddes med att jag vill ha ett X-box 360, men inte Fredrik, och sedan kom frågan om vad jag skulle göra idag efter jobbet. Skulle jag kanske spela tv-spel eller CS? Nej, det var så klart inte min plan, utan jag berättade ärligt att jag skulle hem och äta middag och sedan vara iväg och träna på gymmet. Eleven granskade mig uppifrån och ner, och frågade sedan: "Men varför tränar du? Du är ju så smal!". Det värmde i mitt hjärta, samtidigt som jag fick en möjlighet att samtala om vikten av regelbunden motion oavsett kroppsbyggnad. Ett lyckat samtal, som jag gick ifrån med stor glädje. Jag tror att jag helt ärligt förundras över hur otroligt fina elever vi har just på min arbetsplats! Aldrig slutar de att överraska mig, och aldrig slutar de att glädja mig och sprida positiv energi. Ibland kan jag tänka att alla människor som har en arbetsplats där arbetsklimat inte är alltför positivt skulle behöva komma och träffa barn för en dag. Kanske skulle det göra en helt fantastisk skillnad.
Helgen nalkas, och ledigheten känns efterlängtad! Imorgon kommer också världen bästa Fridis och hälsar på, så vi ska pyssla med lite löshår och matte B. Nu kanske ni tycker att det är helt befängt att sitta och arbeta med matte B på ledig helg, men faktum är att matte är bland det roligaste jag vet, och om jag kan hjälpa en vän så tar jag mig den tiden. Det känns inte särskilt påfrestande för mig att sitta med matte på min ledighet, då jag ändå känner hur jag sprudlar som ett litet barn varje gång jag får möjlighet att pyssla lite med det igen.
Snart kallar snart duschen och sängen. Fredag nalkas, let's go for it!
// Rebecca
Snart kallar snart duschen och sängen. Fredag nalkas, let's go for it!
// Rebecca