Heja Lule!
Hockeyn är i full gång. 0-0 efter andra perioden, och snart är det dags för tredje perioden.
Luleå-hjärtat klappar starkt just nu. Även om passningsspelet för stunden är rent ut sagt pinsamt, så sittar jag med mina onsynliga pom-poms och hejar till tusen.
Luleå-hjärtat klappar starkt just nu. Även om passningsspelet för stunden är rent ut sagt pinsamt, så sittar jag med mina onsynliga pom-poms och hejar till tusen.
Förra helgen var det som tidigare nämnt vistelse i Härnösand som stod på schemat. Sittning anordnades av mig, Fredrik, jim, Ante och Angie. Mycket lyckad sittning och en mycket trevlig fest. Jag känner mig överlag riktigt nöjd med hur helgen blev, och hörde också bara gott om sittning av det närvarande folket. Panik hade jag dock när jag kom ner, eftersom jag inte hade något alls att ha på mig. Som tur var så hjälpte Anige mig nere på stan (då hon har betydligt bättre koll på Harry Potter än vad jag har), så till slut hade vi faktiskt knåpat ihop en outfit som Luna Lovegood åt mig:
Så här blev resultatet!
På söndagen städades det, och jag hade fått ett sms från Spirorna, turligt nog, som berättade att det just på söndag kväll var trivseldans på Parketten. Jag tog tjuren vid hornen, ringde Stenmark och tjingade honom för att få dansa lite med min absoluta favoritdanspartner innan vi skulle fara tillbaka till Luleå. Sagt och gjort - och himlarns vad underbart det var! Det satt i sedan tidigare träning, allt kändes så självklart och roligt, och jag satte nästan varenda spinn!! Inte bara enkla heller, utan också dubbla och trippla. Lyckoruset var maximalt när vi väl for därifrån. Önskar verkligen att jag och Stenmark kunde fortsätta träna och tävla, för det lyckoruset som uppstår just då är så fantastiskt! När alla steg och all förning bara är så självklar, det skrattas, leks, provas, improviseras (inte alltid lyckat, men då bjuds det istället på ännu ett skratt) - det är då jag uppskattar dansen som mest!
Efter dansen insåg vi att vi behövde äta innan vi for, då vi inte hade hunnit med det, och jag skakade som ett asplöv efter två timmars dansande på tom mage. Mat i magen, snabb dusch, och sedan kl.23.40. började vi lämna Härnösand. Väl medveten om att jag skulle upp strax efter 06.00 för att börja jobba ockuperade jag baksätet och försökte mig på att sova på vägen hem. Tror jag fick ihop någon timme sömn i bilen i alla fall. Sedan anlände vi till Luleå 04.40 på måndag morgon. Av med kläderna, hopp i säng, sova en och en halv timme, upp för jobb. Lite snurrigt var det nog i skallen under måndagen, men arbetsdagen avklarades ändå med bravur.
Har nu påbörjat min tjänst åp 100% också, vilket känns fantastiskt, men det blir mycket sena dagar, då mycket tid går åt till fritidsverksamhet. Men jag klagar inte. 100% men ändå inget mer pappersarbete. Jag har mina 7 klasser i musik att dokumentera och skriva om, och that's it!
Positiva och roliga besked ser ni ovan. Självkalrt finns det något negativt i allt det fina. Jag har inte fått iväg min ansökan till Svenska Kyrkans Grundkurs inför hösten. Sista ansökningsdag är egentligen måndag, och då skatteverket endast har öppet mellan 10-16 om dagarna så har jag inte funnit någon som helst tid till att hämta ut ett personbevis.
Jag kommer att skicka in min ansökan ändå, för sent, och hålla tummarna på att jag kommer med i höst ändå. Annars är det bara att springvikariera och söka jobb under tiden. Det är bara att gilla läget. Jag har inte fixat det i tid, då får jag ta konsekvenserna av det. Typiskt mig, men det är också bara jag som får lida för det.
Nåväl, nu är hockeyn igång igen. Måste kila!
/ Rebecca
Så här blev resultatet!
På söndagen städades det, och jag hade fått ett sms från Spirorna, turligt nog, som berättade att det just på söndag kväll var trivseldans på Parketten. Jag tog tjuren vid hornen, ringde Stenmark och tjingade honom för att få dansa lite med min absoluta favoritdanspartner innan vi skulle fara tillbaka till Luleå. Sagt och gjort - och himlarns vad underbart det var! Det satt i sedan tidigare träning, allt kändes så självklart och roligt, och jag satte nästan varenda spinn!! Inte bara enkla heller, utan också dubbla och trippla. Lyckoruset var maximalt när vi väl for därifrån. Önskar verkligen att jag och Stenmark kunde fortsätta träna och tävla, för det lyckoruset som uppstår just då är så fantastiskt! När alla steg och all förning bara är så självklar, det skrattas, leks, provas, improviseras (inte alltid lyckat, men då bjuds det istället på ännu ett skratt) - det är då jag uppskattar dansen som mest!
Efter dansen insåg vi att vi behövde äta innan vi for, då vi inte hade hunnit med det, och jag skakade som ett asplöv efter två timmars dansande på tom mage. Mat i magen, snabb dusch, och sedan kl.23.40. började vi lämna Härnösand. Väl medveten om att jag skulle upp strax efter 06.00 för att börja jobba ockuperade jag baksätet och försökte mig på att sova på vägen hem. Tror jag fick ihop någon timme sömn i bilen i alla fall. Sedan anlände vi till Luleå 04.40 på måndag morgon. Av med kläderna, hopp i säng, sova en och en halv timme, upp för jobb. Lite snurrigt var det nog i skallen under måndagen, men arbetsdagen avklarades ändå med bravur.
Har nu påbörjat min tjänst åp 100% också, vilket känns fantastiskt, men det blir mycket sena dagar, då mycket tid går åt till fritidsverksamhet. Men jag klagar inte. 100% men ändå inget mer pappersarbete. Jag har mina 7 klasser i musik att dokumentera och skriva om, och that's it!
Positiva och roliga besked ser ni ovan. Självkalrt finns det något negativt i allt det fina. Jag har inte fått iväg min ansökan till Svenska Kyrkans Grundkurs inför hösten. Sista ansökningsdag är egentligen måndag, och då skatteverket endast har öppet mellan 10-16 om dagarna så har jag inte funnit någon som helst tid till att hämta ut ett personbevis.
Jag kommer att skicka in min ansökan ändå, för sent, och hålla tummarna på att jag kommer med i höst ändå. Annars är det bara att springvikariera och söka jobb under tiden. Det är bara att gilla läget. Jag har inte fixat det i tid, då får jag ta konsekvenserna av det. Typiskt mig, men det är också bara jag som får lida för det.
Nåväl, nu är hockeyn igång igen. Måste kila!
/ Rebecca