Svenska Svensson
Ser att klockan far iväg med ilfart denna dag/kväll, men tänkte ändå ge mig en liten stund till att skriva ett inlägg.
Satt idag på bussen och irriterade mig så oerhört mycket på stereotypa svenskar, och då framförallt det svenska scenariot då man antingen sätter sig längst ut för att slippa få någon på sätet bredvi sig, eller alternativt sätter sig innerst och lägger sin väska på sätet bredvid för att undvika att någon vänlig själ ska råka ha sin jacka närliggandes mot ens egen. Så jävla fjantigt, och i sådana stunder skäms jag återigen över att vara svensk. Hur jobbigt är det egentligen att ha en annan människa på en stol bredvid sig i ett par minuter? Ta tillfället i akt istället och begrunda hur många olika människor det finns där ute, och se varje tillfälle som en möjlighet till att se något nytt.Häromdagen kom det en grav utvecklingsstörd större man och satte sig bredvid mig på bussen. Jag hade tagit upp min väsa i knät redan från början, som jag alltid gör, och kände en viss förtjusning när han satte sig bredvid mig. Jag hoppades också innerligt på att han skulle försöka konversera med mig (för feg för att prata själv då jag råkar ha en del svenska gener i mig), mest för att visa resten av världen att man inte dör av en konversation bara för att den är på en buss. Mannen yttrade något ord till mig, men dessvärre hade han så svårt att prata att jag inte kunde höra vad han sa. Lite synd, tänkte jag, men ändå trevligt att just jag fick honom som bussällskap den morgonen, istället för att ha ett tomt och kallt säte bredvid mig.
För att sedan vända till positiva och gladare delar av mitt liv, där ajg inte skäms över att vara svensk, så springvikarierar jag nu som en tok både inom äldrevården och som lärare. Har fåtte n hel del dagar som lärare redan faktiskt, och det ser ut som att det månadsvis kan gå upp til en rimlig inkomst att stå sig på. Självklart söker jag andra jobb och hoppas innerst inne på att få något riktigt, men som en temporär lösning så tycker jag ändå att den går an. Jag kom även igång med att vara idrottsledare för Knatteskutt (idrott för 4-9-åringar) i veckan. Ett litet extrajobb som skänker så oerhört mycket glädje! Jordens trevligaste kollegor och sen är det ju helt fantastiskt att springa och busa och idrotta med barn!
Allt är iordningställt och på plats i lägenheten nu också, så nu börjar man känna sig riktigt hemmastadd här och glädjs ordentlgit åt sambolivet (om man bortser från att vi har fått ett tiotal långben-sprindlar på köpet). Jag ska försöka mig på att fota lite i lägenheten också och lägga upp någon dag. Det smidas även på en inflyttningsfest inom kort, och det känns sjukt mysigt att få bjuda hem vänner och bekanta till vårt rede nu.
Nej, mina damer och herrar (och alla däremellan), tvättstuga 6.30 imorgon, så denna uppdatering får vara färdig för stunden.
Dagens bild:
Satt idag på bussen och irriterade mig så oerhört mycket på stereotypa svenskar, och då framförallt det svenska scenariot då man antingen sätter sig längst ut för att slippa få någon på sätet bredvi sig, eller alternativt sätter sig innerst och lägger sin väska på sätet bredvid för att undvika att någon vänlig själ ska råka ha sin jacka närliggandes mot ens egen. Så jävla fjantigt, och i sådana stunder skäms jag återigen över att vara svensk. Hur jobbigt är det egentligen att ha en annan människa på en stol bredvid sig i ett par minuter? Ta tillfället i akt istället och begrunda hur många olika människor det finns där ute, och se varje tillfälle som en möjlighet till att se något nytt.Häromdagen kom det en grav utvecklingsstörd större man och satte sig bredvid mig på bussen. Jag hade tagit upp min väsa i knät redan från början, som jag alltid gör, och kände en viss förtjusning när han satte sig bredvid mig. Jag hoppades också innerligt på att han skulle försöka konversera med mig (för feg för att prata själv då jag råkar ha en del svenska gener i mig), mest för att visa resten av världen att man inte dör av en konversation bara för att den är på en buss. Mannen yttrade något ord till mig, men dessvärre hade han så svårt att prata att jag inte kunde höra vad han sa. Lite synd, tänkte jag, men ändå trevligt att just jag fick honom som bussällskap den morgonen, istället för att ha ett tomt och kallt säte bredvid mig.
För att sedan vända till positiva och gladare delar av mitt liv, där ajg inte skäms över att vara svensk, så springvikarierar jag nu som en tok både inom äldrevården och som lärare. Har fåtte n hel del dagar som lärare redan faktiskt, och det ser ut som att det månadsvis kan gå upp til en rimlig inkomst att stå sig på. Självklart söker jag andra jobb och hoppas innerst inne på att få något riktigt, men som en temporär lösning så tycker jag ändå att den går an. Jag kom även igång med att vara idrottsledare för Knatteskutt (idrott för 4-9-åringar) i veckan. Ett litet extrajobb som skänker så oerhört mycket glädje! Jordens trevligaste kollegor och sen är det ju helt fantastiskt att springa och busa och idrotta med barn!
Allt är iordningställt och på plats i lägenheten nu också, så nu börjar man känna sig riktigt hemmastadd här och glädjs ordentlgit åt sambolivet (om man bortser från att vi har fått ett tiotal långben-sprindlar på köpet). Jag ska försöka mig på att fota lite i lägenheten också och lägga upp någon dag. Det smidas även på en inflyttningsfest inom kort, och det känns sjukt mysigt att få bjuda hem vänner och bekanta till vårt rede nu.
Nej, mina damer och herrar (och alla däremellan), tvättstuga 6.30 imorgon, så denna uppdatering får vara färdig för stunden.
Dagens bild:
För att du är det finaste jag har <3
So long, fuckers!
// Den, då och då skamsna över att vara svensk, Allergo
So long, fuckers!
// Den, då och då skamsna över att vara svensk, Allergo