Spontanius!
Varning för långt inlägg.
Klockan stod på 17.20 i fredags då jag för skojs skull satt och såg över tåg- och bussbiljetter på SJ's hemsida. Tittade först till Söderhamn. Dyrt och dåliga tider. Tittade på Härnösand, så liknande ut. Men - så fick jag för mig att kika på sista minuten, och VIPS så fanns där en biljett till Härnösand för ynka 298 svenska riksdaler. Tåget skulle då gå om en timme. Raskt som attan ringde jag Karro:
K: Allergoooooo!
A: Hej Karro! Vad har du för planer för helgen?
K: Fest ikväll och ovvesittning imorgon. Vadå då?
A: Har du tid för lite sällskap?
K: JAAAAAAAAAAAAA!!
A: Toppen! För det går ett tåg om en timme som jag tänkte ta i sådana fall, och då är jag framme 00:42 i natt. Låter det bra?
K: JAAAA! Gör det! Moa gråter nästan, förresten.
A: Haha! Okej, men då kommer jag med det tåget... Shit, min buss går om en halvtimme! Måste packa och betala biljetten! Vi syns om några timmar!
Så såg den konversationen ut, och spontan som aldrig förr packade jag raskt ihop min väska och for ner till gamla kära Härnösand. Sjukt mysigt har jag haft i helgen! När jag anlände till Härnösand möttes jag av en gråtande Karro samt en gråtande Moa. En kort stund därefter gick vi upp på festen och jag visade mig. Där fick jag då mötas av en gråtande Amanda samt en överlycklig Stefan och Tomas. Jag kan helt ärligt inte räkna på händerna hur många kramar jag har fått av Tomas. Så jävla fint!
Ovve-sittning fick jag också delta i under lördagen, och som jag brukar säga så ska man inte gå ifrån något utan att försäkra sig om att alla har sett/hört att man har varit där. Så ett tal blev det också. Ett litet fiffigt quiz till de nya studenterna med en clatchig avslutning om att de skulle passa på att ha jävligt roligt under den här tiden, för de kommer att stifta minst lika många nya bekantskaper som mig och införskaffa minst lika många minnen att återberätta år efter år.
Riktigt fint var det också att både Martina och Jossan var där, och jag hann dessutom med att träffa både Marina och Angie. Jag, Karro, Martina och Moa delade dessutom på Karros lägenhet på 27 kvadrat. Jag och Karro skedade i sängen, och Moa och Martina tog bäddsoffan. Jävla sött det skulle ha varit om någon hade sett oss!
Dessvärre hann jag inte med att träffa Stenmark, Carola eller någon annan från Spirorna, men det kommer fler gånger ska ni se!
08.41 satt jag på tåget tillbaka på Luleå. Först tåg till Umeå för att sedan byta där till buss till Luleå. Mupparna på SJ hade ju så fint skrivit på min biljett att jag skulle hoppa av på Umeå ÖSTRA. Läst och gjort. Var det nära till busstationen därifrån? NEJ! En jävla bra bit. Fick till och med tips av en man med barnvagn att sätta mig på första bästa lokalbuss om jag skulle dit. Jag gjorde som han sa, och kan nu också lägga till i min erfarenhetslista att ha åkt lokalbuss i Umeå, ofrivilligt. Någonstans tänkte väl SJ att "Det är ändå 1 timme och 40 minuter innan hon ska med bussen, så den lata jäveln kan gott gå en bit". Något sugen blev man på att skicka ett paket mjältbrand, men det är bäst att hålla sig sansad.
I alla fall, när jag väl var färdig med min busstur och klev av på Luleå busstation så var min första tanke "Äntligen hemma". Jag fick stanna upp en stund och begrunda vad jag just hade tänkt. Äntligen hemma. Ja, det kändes verkligen som det. Jag känner mig hemma i Luleå, och trivs. Som jag har väntat på att den känslan skulle komma. Uppenbarligen behövde jag bara åka bort en sväng för att verkligen inse att jag känner mig som hemma. Underbart att komma till insikt med det!
Nåväl, nu är det bara dryga 24 timmar kvar till Fredrik komemr tillbaka hem, och som jag längtar! Har bannemig inte tänkt på något annat på hela dagen. Det blir knappt fem dagar vi har varit utan varandra, men med tanke på att jag saknar honom så fort jag går in i ett annat rum så känns fem dagar som en evighet.
Sjukt långt inlägg blev det här, men det är alltid frivilligt att läsa så långt man vill!
Tummen upp för en toppenhelg!
So long, fuckers!
// Hemmastadda Allergo
Klockan stod på 17.20 i fredags då jag för skojs skull satt och såg över tåg- och bussbiljetter på SJ's hemsida. Tittade först till Söderhamn. Dyrt och dåliga tider. Tittade på Härnösand, så liknande ut. Men - så fick jag för mig att kika på sista minuten, och VIPS så fanns där en biljett till Härnösand för ynka 298 svenska riksdaler. Tåget skulle då gå om en timme. Raskt som attan ringde jag Karro:
K: Allergoooooo!
A: Hej Karro! Vad har du för planer för helgen?
K: Fest ikväll och ovvesittning imorgon. Vadå då?
A: Har du tid för lite sällskap?
K: JAAAAAAAAAAAAA!!
A: Toppen! För det går ett tåg om en timme som jag tänkte ta i sådana fall, och då är jag framme 00:42 i natt. Låter det bra?
K: JAAAA! Gör det! Moa gråter nästan, förresten.
A: Haha! Okej, men då kommer jag med det tåget... Shit, min buss går om en halvtimme! Måste packa och betala biljetten! Vi syns om några timmar!
Så såg den konversationen ut, och spontan som aldrig förr packade jag raskt ihop min väska och for ner till gamla kära Härnösand. Sjukt mysigt har jag haft i helgen! När jag anlände till Härnösand möttes jag av en gråtande Karro samt en gråtande Moa. En kort stund därefter gick vi upp på festen och jag visade mig. Där fick jag då mötas av en gråtande Amanda samt en överlycklig Stefan och Tomas. Jag kan helt ärligt inte räkna på händerna hur många kramar jag har fått av Tomas. Så jävla fint!
Ovve-sittning fick jag också delta i under lördagen, och som jag brukar säga så ska man inte gå ifrån något utan att försäkra sig om att alla har sett/hört att man har varit där. Så ett tal blev det också. Ett litet fiffigt quiz till de nya studenterna med en clatchig avslutning om att de skulle passa på att ha jävligt roligt under den här tiden, för de kommer att stifta minst lika många nya bekantskaper som mig och införskaffa minst lika många minnen att återberätta år efter år.
Riktigt fint var det också att både Martina och Jossan var där, och jag hann dessutom med att träffa både Marina och Angie. Jag, Karro, Martina och Moa delade dessutom på Karros lägenhet på 27 kvadrat. Jag och Karro skedade i sängen, och Moa och Martina tog bäddsoffan. Jävla sött det skulle ha varit om någon hade sett oss!
Dessvärre hann jag inte med att träffa Stenmark, Carola eller någon annan från Spirorna, men det kommer fler gånger ska ni se!
08.41 satt jag på tåget tillbaka på Luleå. Först tåg till Umeå för att sedan byta där till buss till Luleå. Mupparna på SJ hade ju så fint skrivit på min biljett att jag skulle hoppa av på Umeå ÖSTRA. Läst och gjort. Var det nära till busstationen därifrån? NEJ! En jävla bra bit. Fick till och med tips av en man med barnvagn att sätta mig på första bästa lokalbuss om jag skulle dit. Jag gjorde som han sa, och kan nu också lägga till i min erfarenhetslista att ha åkt lokalbuss i Umeå, ofrivilligt. Någonstans tänkte väl SJ att "Det är ändå 1 timme och 40 minuter innan hon ska med bussen, så den lata jäveln kan gott gå en bit". Något sugen blev man på att skicka ett paket mjältbrand, men det är bäst att hålla sig sansad.
I alla fall, när jag väl var färdig med min busstur och klev av på Luleå busstation så var min första tanke "Äntligen hemma". Jag fick stanna upp en stund och begrunda vad jag just hade tänkt. Äntligen hemma. Ja, det kändes verkligen som det. Jag känner mig hemma i Luleå, och trivs. Som jag har väntat på att den känslan skulle komma. Uppenbarligen behövde jag bara åka bort en sväng för att verkligen inse att jag känner mig som hemma. Underbart att komma till insikt med det!
Nåväl, nu är det bara dryga 24 timmar kvar till Fredrik komemr tillbaka hem, och som jag längtar! Har bannemig inte tänkt på något annat på hela dagen. Det blir knappt fem dagar vi har varit utan varandra, men med tanke på att jag saknar honom så fort jag går in i ett annat rum så känns fem dagar som en evighet.
Sjukt långt inlägg blev det här, men det är alltid frivilligt att läsa så långt man vill!
So long, fuckers!
// Hemmastadda Allergo