mollergisk

ÅH, ack så trött denna Allergiker är, men kan än dock inte bestämma sig för om hon ska gå och lägga sig eller hålla sig vaken tills Fredrik kommer vid 22.30 (om allt går som det ska). Dagens i-landsproblem. Har i och för sig varit uppe sedan 5 imorse, samt haft musik med nya elever på nya skola med höga ljudnivåer, så det har väl tagit mycket på mina krafter, antar jag. Dessutom var jag en duktig hemmafru och storstädade lägenheten när jag kom hem ifrån jobbet. Jag är minsann inte så pjåkig att ha hemma jag inte! I vilket fall som helst så tänkte jag nu att jag passar på att kladda ner några rader i bloggen medan  jag ändå sitter och försöker fördriva tiden. Har ju saknat Fredrik som tusan de senaste dagarna, så på ett sätt vore det skönt att hålla sig vaken tills han kommer hem, men å andra sidan så blir jag sur när karln är kylig och inte på något sätt kan visa offentligt om han har saknat mig det minsta. Kalla mig bekräftelse-hora eller något annat fult ord om ni vill det, men så här tänker jag: jag är jävligt stolt över att få vara och leva med den jag är med, och vill så klart att hela världen ska se hur lycklig jag är och vilken tur jag har. Men jag måste också få visa hela världen att min partner känner likadant. Nu är kanske inte FB det viktigaste på denna planet, men jag hade ju inte blivit skit-ledsen av att få ett hjärta till svar när jag precis har gjort ett inlägg om hur mycket herrn är saknad, istället för "förmodligen komemr jag hem ikväll om allt går som det ska..". Det kanske är jag som är fjantig, men för mig är det också viktigt med offentlig bekräftelse. De som vill tycka att det är fånigt och något snett innanför mitt pannben får göra det, men det betyder inte att jag kommer att ändra hur jag känner om saken. Jag jobbar med det, hela tiden, att trycka bort det egentliga extrema behov jag har, men någonstans, då och då, så behöver det stimuleras lite.

Nej, nu blev jag bara skit-ledsen.
Tv. Filt. Kuddar. Hörs.