Med en släng av aspergers syndrom
Tillfällig gräsänkling över natten då Fredrik jobbar nattpass idag och imorgon. Då jag ahr varit uppe sedan kvart över sex, och kom i säng vid 1 igår natt, så blir det ingen sen kväller för mig dock, utan lutar mot kudd-dejt inom en snar framtid. Men, tänkte i alla fall hinna med några rader!
Jobbade första gången på den tredje skolan jag numera är musklärare på idag. Till en början så var det väl lite småtjatigt med all väntan på att lektionerna skulle starta (det går så pass få bussar till den skolan att jag är tvungen att anlända 1 h och 40 min innan första lektionen), men det är bara att vänja sig. Satt också ivrigt och väntade på den gravida kvinna som jag gör vikariatet för på just denna skola. Tiden gick, och det närmade sig första lektionen mer och mer. Tillslut slog tiden "dags att börja första lektionen", men ingen gravid kvinna dök upp. Detta rubbar helt min inbillade milda form av aspergers (går inte saker på rutin eller som jag har schemalagt det/tider och rutter ändras mot för min planering, så får jag inre panik). Dock tog jag tjuren vid hornen och körde på med mina egna lektioner på en gång istället. Började med 3:orna på förmiddagen och hade ett lyckat pass där de glatt sjöng och dansade tillsammans med mig. Lunch, och sedan dags att ha 4:orna. Även detta pass gick bra, även om det hade blivit en liten missuppfattning med tiden. Jag var helt säker på att eleverna skulle sluta 12.40 så att jag skulle få tio minuter på mig till nästa pass. men då klassläraren hade satte dem på tyst läsning till kl 12 så blev ju deras lektion i detta fall endast 40 minuter, och de ska tydligen ha 50. Så även här fick jag en, om något mildare men än dock, inre panik. Med gitarren i högsta hugg kutade jag i alla fall iväg till dagens sista pass med 5-6:orna. Och vilket pass! Tror knappt det var en enda elev som itne sjöng, och alla klappade händerna och var helt i extas under hela passet! Klassläraren där skulle in och lämna ett papper men blev ståendes kvar i klassrummet mot slutet av lektionen. Hon förklarade sen att hon var på väg ut, men rös så mycket när hon hörde alla att hon var tvungen att stanna kvar. Fick supermycket beröm av henne sen, och eleverna, vilket känns toppenbra!
Så mitt nya liv som musiklärare känns verkligen toppen! Kanske att jag får ett infall och läser upp så att jag blir behörig i ämnet senare, vi får se vad som faller mig in.
När jag dessutom skulle fara iväg i morse, och pussade Fredrik hej då på morgonen, så säger han till mig "Åk nu och få ordning på barnen". "Ja, om det går", svarade jag. "Om någon klarar det så är det du, det vet jag" svarar då den finaste sambon på denna jord. Snacka om att det var precis de orden jag behövde höra innan jag for!
Något tråkigare, och skönare, nyheter är att jag har fått reda på vad mina eksem beror på, som jag ahr haft sedan januari. Träffade en hudspecialist i onsdags, och hon berättade att jag är "atopiker". Detta innebär att man har en kronisk hudsjukdom, vilket artar sig i en överkänslighet mot kyla, värme och fukt. Detta i sin tur utvecklas till eksem och torr hud. Så nu är det smörjning med starkare kortisonsalva i 8 veckor samt insmörjning med återfuktande, fetare hudkräm så ofta jag bara kan, flera gånger om dagen. Kanske inte det roligaste beskedet att veta att man ahr en ny form av allergi mot temperaturer och vätska (samt at det kostar att byta ut alla duschgrejor mot oljor och parfymfritt), men det känns samtidigt oerhört skönt att få veta vad allt berodde på.
Avslutar mitt inlägg med bild på den som håller mig varm om dagarna och nätterna, både på insidan och utsidan!
So long, fuckers!
// Allergo
Jobbade första gången på den tredje skolan jag numera är musklärare på idag. Till en början så var det väl lite småtjatigt med all väntan på att lektionerna skulle starta (det går så pass få bussar till den skolan att jag är tvungen att anlända 1 h och 40 min innan första lektionen), men det är bara att vänja sig. Satt också ivrigt och väntade på den gravida kvinna som jag gör vikariatet för på just denna skola. Tiden gick, och det närmade sig första lektionen mer och mer. Tillslut slog tiden "dags att börja första lektionen", men ingen gravid kvinna dök upp. Detta rubbar helt min inbillade milda form av aspergers (går inte saker på rutin eller som jag har schemalagt det/tider och rutter ändras mot för min planering, så får jag inre panik). Dock tog jag tjuren vid hornen och körde på med mina egna lektioner på en gång istället. Började med 3:orna på förmiddagen och hade ett lyckat pass där de glatt sjöng och dansade tillsammans med mig. Lunch, och sedan dags att ha 4:orna. Även detta pass gick bra, även om det hade blivit en liten missuppfattning med tiden. Jag var helt säker på att eleverna skulle sluta 12.40 så att jag skulle få tio minuter på mig till nästa pass. men då klassläraren hade satte dem på tyst läsning till kl 12 så blev ju deras lektion i detta fall endast 40 minuter, och de ska tydligen ha 50. Så även här fick jag en, om något mildare men än dock, inre panik. Med gitarren i högsta hugg kutade jag i alla fall iväg till dagens sista pass med 5-6:orna. Och vilket pass! Tror knappt det var en enda elev som itne sjöng, och alla klappade händerna och var helt i extas under hela passet! Klassläraren där skulle in och lämna ett papper men blev ståendes kvar i klassrummet mot slutet av lektionen. Hon förklarade sen att hon var på väg ut, men rös så mycket när hon hörde alla att hon var tvungen att stanna kvar. Fick supermycket beröm av henne sen, och eleverna, vilket känns toppenbra!
Så mitt nya liv som musiklärare känns verkligen toppen! Kanske att jag får ett infall och läser upp så att jag blir behörig i ämnet senare, vi får se vad som faller mig in.
När jag dessutom skulle fara iväg i morse, och pussade Fredrik hej då på morgonen, så säger han till mig "Åk nu och få ordning på barnen". "Ja, om det går", svarade jag. "Om någon klarar det så är det du, det vet jag" svarar då den finaste sambon på denna jord. Snacka om att det var precis de orden jag behövde höra innan jag for!
Något tråkigare, och skönare, nyheter är att jag har fått reda på vad mina eksem beror på, som jag ahr haft sedan januari. Träffade en hudspecialist i onsdags, och hon berättade att jag är "atopiker". Detta innebär att man har en kronisk hudsjukdom, vilket artar sig i en överkänslighet mot kyla, värme och fukt. Detta i sin tur utvecklas till eksem och torr hud. Så nu är det smörjning med starkare kortisonsalva i 8 veckor samt insmörjning med återfuktande, fetare hudkräm så ofta jag bara kan, flera gånger om dagen. Kanske inte det roligaste beskedet att veta att man ahr en ny form av allergi mot temperaturer och vätska (samt at det kostar att byta ut alla duschgrejor mot oljor och parfymfritt), men det känns samtidigt oerhört skönt att få veta vad allt berodde på.
So long, fuckers!
// Allergo