mollergisk

Superdupertoppenskojsigt med en släng av värk i fossingarna, det är vad denna lördagskväll har resulterat i. Fick sms av älskade Fridis strax efter lunch idag med en förfrågan om jag skulle på dansen ikväll. Något osäker var jag, då jag inte visste om jag skulle ta mig in eller inte, eftersom jag inte går någon kurs eller var med på det träningsläger som var i helgen, och dansen var främst avsedd för dessa. Men, jag bestämde mig ändå för att ge det ett försök och pallrade mig iväg. Och vilken kväll! Jag har verkligen haft majoriteten bra danser, och framförallt så har jag äntligen fått mig några bra foxtrot igen, samt gnuss (som jag inte har sett särskilt mycket här uppe sedan jag flyttade hit) som jag fullkomligt älskar! Så det ömmar lite i fötterna nu, men det är det definitivt värt! Dessutom fick jag äntligen träffa Frida igen! Vi konstaterade att det var ganska exakt 2 veckor sedan vi sist sågs, vilket känns galet länge. Det får bli skärpning på det planet framöver! Jag får ju Frida-abstinens här hemma!
Mina eksem blir bättre och bättre för varje timme som går också, och även om beskedet om sjukdomen inte är det roligaste så känns det otroligt skönt att äntligen vara på bättringsvägen. Snart nog vågar jag nog dansa i kortärmat offentligt igen - yay! 
En riktig toppendag har detta varit, och jag måste verkligen säga att när man jobbar alla vardagar så är helgerna helt underbara! Lite synd dock att hjärtat jobbar varannan helg, men det är sådana smällar man får ta. Vissa veckor går vi verkligen om varandra helt och hållet med våra skift, och hinner knappt mer än att sova i varandras armar några minuter på morgonen, men andra veckor har vi ju faktiskt både kvällar, nätter och dagar att mysa på. Det varierar verkligen hit och dit det där, men plusset i denna kontenta blir ändå att vi har en stabil inkomst och lever faktiskt riktigt bra ändå. Vi har inte direkt några problem med att införskaffa det vi behöver, varken i matväg eller på andra plan, och efter att ha varit en fattig student i 4 år så är det en ytterst befriande känsla måste jag säga. Får se vad nästa lön snittar på, om det kanske är dags att komma igång med körkortet nu. Tidigare har ju ursäkten varit att jag inte har haft råd (vilket har varit en legitim ursäkt), men nu kan det faktiskt bli så att jag HAR råd, och då är det ju verkligen dumt att fortsätta skjuta på det. Men detta får som sagt var visa sig när de regelbundna lönerna börjar trippa in ordentligt.
Fortsatt denna lördagkväll blir det att kika runt lite på datorn tills John Blund börjar knacka på axeln. Börjar redan förnimma honom nu, så jag anar ett besök inom kort. På morgondagens agenda står byta till vinterdäck på bilen samt middag i Boden hos svärmor och hennes karl. Får se vad för gotta hon bjuder på denna gång (är hemskt sällan jag inte gillar hennes mat, mammor kan dom!).