mollergisk

Måndag och ny arbetsvecka.
Jag har varit lite småskärrad sedan det senaste inlägget. Mest för att jag itne vet hur jag ska hantera allt. Men tror ändå att det visar sig så småningom, på ett eller annat sätt.

Jag förundras verkligen idag, precis som jag många gånger också gjort tidigare, av hur undebrara elever och kollegor jag arbetar med. Just under denna höstperiod då mitt sinne är tungt så är de verkligen min räddning. De ser till att jag får skratta och känna mig uppskattad, dag ut och dag in. Jag känner verkligen just nu att jag har ett himla fint jobb. Och vet ni vad? Motviationen till att faktiskt fixa till det där sista som ligger och släpar från lärarutbildningen har faktiskt infunnit sig! För jag känner att jag trivs. Jag känner att jag efter att ha arbetat ett år har kommit in i det hela, och framförallt så har jag fått tillbaka den bästa känslan - JAG VILL! En känsla jag trodde aldrig skulle infinna sig igen. 
I tidigare inlägg har jag verkligen varit inne på ett helt annat spår. Funderat på att läsa till församlingspedagog, eller drifttekniker, eller bibliotikarie, eller hälsocoach... Valen har varit många. Men just nu känner jag att jag tamejtusan ska försöka ta mig igenom det här medan jag har en arbetsplats som jag trivs med. Medan jag har kollegor jag trivs med. Och medan jag har en ledning (och kollegor) som uppskattar och värdesätter mig och mitt fortsatta varande för just deras verksamhet.
Steg ett är såklart att fixa det som ligger kvar från Härnösand. Förhoppningsvis går det att förlägga det mesta av det på Luleå Tekniska Universitet, så att jag slipepr åka ner för något.
Sedan ska jag försöka flörta till mig någon kombinationstjänst, där min plan är att fortsätta undervisa mina procent i musik (eller få en anställning på 50%) och samtidigt försöka läsa mig till behörighet i just musik, så att jag faktiskt kan säkra min plats som musiklärare, och dessutom fylla ut min ryggsäck med erfarenheter inom ämnet. 
Självklart finns det både fördelar och nackdelar med att jag inte har den ryggsäcken just nu. Jag plockar hejvildt ur min egen fantasi, utifrån vad som enligt kursplanen skall uppnås, vilket i sin tur ger en varierad och förhoppningsvis annorlunda undervisning. Men jag vill samtidigt ha den där ryggsäcken på ryggen att hämta av, så att jag har en lite stadigare grund att stå på.
Som min far sade i våras: "Du ska ju bannemig jobba med barn!", och jag börjar faktiskt tro honom.
Jag är blott 24 år, har precis genomfört mitt första år inom yrket, så jag är så långt ifrån "erfaren inom yrket" som man kan komma, och därför måste jag också förstå att jag har mycket att lära, men det betyder inte att jag gör ett dåligt jobb. Gonna keep on telling myself that!

Nåväl, just nu segas det för fullt i sängen med datorn i knät. Kanske är fullt tillåtet en måndag. Det är också rätt kallt ute, och även om jag har min aning om att min astma kommer att ge mig en känga, så är jag lite sugen på att prova på en springtur trots kylan. Är nog bäst att slå slag i saken inom en snar framtid i sådana fall. Ju längre kvällen går, desto kallare blir det. Dessutom hänger det lite regn i luften.
Tror jag pälsar på mig på en gång, helt enkelt, så fort jag har svarat på finaste Camillas sms, så klart!

/ Rebecca