mollergisk

Trött som tusan i skallen idag. Hade supersvårt att somna igår, klockan tickade och tickade, och när man väl somnade så var det bara några få timmar kvar innan klockan skulle ringa och det var dags att ta sig upp. Började inte förrän 09.30, men var ändå tvungen att åka 07.15 hemifrån. Sådant är livet när man ska jobba ute i småbyar och inte har körkort, då är det bara att anpassa sig efter de få bussar som går. Tog mig i alla fall iväg och jobbade. Visste att jag skulle jobba till 18, men var inte riktigt beredd på den information som sedan kom på plats: Jag ansvarade allena för stängningen av skolan. Som tur är så gick allt riktigt bra, och dagen har (om än något långsamt) glidit förbi. Fick mig dessutom världens sötaste kommentar av en 6-årig liten flicka:
"Du har en väldigt liten mun... Men du är väldigt vacker ändå!". Kan säga att jag kommer att leva på den väldigt länge!
När jag väl hade stängt och promenerade mot bussen, i GOD tid, så märkte jag verkligen av den där halkan som alla föräldrar pratade om när de kom och hämtade sina barn. Jag fick bannemig gå mer långsamt än en döende snigel, och likförbannat halkade jag till på vartannat steg! Vid sista nerförsbacken tappade mina vinterkängor faktiskt helt fästet om vägen, och jag gled helt enkelt hela vägen ner i ett dike. "Helvete, helvete, helvetet!", mumlade jag för mig själv, nerglidandes. Hade någon sett mig hade det säkert sett oerhört roligt ut, men det var bannemig en plåga att ta sig till busshållsplatsen.

Nu sitter fröken Ekström bara hemma och jobabr fortfarande på att åerfinna värmen i sin kropp. Blir strax till att ta en dusch, och sedan lutar det mot en riktigt tidig kväller. Måste kliva upp runt 5 imorgon bitti, om jag inte missminner mig.