Time and time again...

Tiden bara rusar iväg och om blott en dag startar den nya terminen och med det mitt sista år här på MittUniversitetet. 3 år har redan gått sedan jag flyttade hit, liten och ovetandes. Herre min G vad tiden skenar! Bland alla positiva och negativa minnen så är det alla sinnesjuka och glada minnen jag kommer att bära med mig för livet härifrån. Alla phaester, sittningar, kökshäng, filmkvällar, hönskackel, sjuka diskussioner, urspårningar - framförallt kommer jag att leva på mottot "En gång höna - ALLTID höna!". Den hönsgård som genom tiderna har skapats har verkligen gjort majoriteten av "mitt liv som härnösandsbo". Då coh då kikar jag tillbaka på den bild som är tagen på mig och Karro från vår allra första lunch här på universitetet - från den dagen och för alltid! Vad hade jag gjort utan min Karro?

(Jag är lite extra sentimental denna morgon då jag har tittat på "Chris Medina - What are words" - musikvideon och bölat som ett barn!)

Det är idag söndag, och blott 2 dagar kvar med min älskade fyrbening. Det känns lite i hjärtat... Även om jag tror att han kommer att klara testet så känns det hemskt att lämna honom - och om han inte klarar det så kommer det att krossa mitt hjärta om de tänker avliva honom då jag har tackat nej till att överta honom (funderade ett tag och kom fram till att med de veterinärskostnader som nu råder samt försäkring så kommer jag som fattig student inte att kunna ge honom det han behöver, vilket leder till att både han och jag skulle må dåligt). Så jag får pussa på honom extra mycket dessa dagar och vara glada för den tiden vi i alla fall fick tillsammans (älskade Fatman)!

Över till positiva fakta så äro de 3:
1) Jag fick i onsdags reda på att jag beviljades CSN mitt sista år (efter att ha skickat in mina sjukintyg) = YAY! Detta betyder att jag inte behöver känna någon press att göra klart de få saker som ligger, eftersom jag har behörighet till de båda kurser jag ska gå, utan jag kan istället ta de saker som är för stunden, komma ihåg att andas, och förhoppningsvis prestera rätt bra på de 2 kurser som är kvar. Jag är taggad till tusen! Dessutom skrattar jag Försälringskassan (läs Förnedringskassan) rakt i ansiktet, då jag fick kämpa med dem i 4 månader, överklaga och allt, men inte fick sjukrivningen godkänd, och nu skickade jag in mina intyg + ett personligt brev till CSN och får godkänt direkt - IN YOUR FACE! Med andra ord - 1 år kvar, NU KÖR VI!
2) På torsdagen så ringde de dessutom från Sundsvalls sjukhus och de har ÄNTLIGEN tagit itu med min remiss på öron-, näsa- och halsmottagningen, så tisdag 6 september ska jag in och prata om eventuell operation för att ta bort de här förbaskade halsmandlarna - YAY! På sista tiden har jag med jämna mellanrum inte ens kunnat äta mat utan att inta vätska under tiden då det säger stopp i halsen och jag inte kan svälja. Så nu allesammans - håller vi tummarna för en operation (dessutom kan det vara så att det blir bättre med min andning om de försvinner, oh yes yes YES!)!
3) PÅ MÅNDAG BÖRJAR INTROVECKAN!!! Det ska bli så fantastiskt roligt! I år är jag dessutom phösare, istället för som de 2 tidigare åren då jag har suttit som ordförande i PM och arrangerat allt, så får jag nu vara MED nollorna under hela veckan. Jag, Karro och Angie kommer som franska kockar att ta oss an en hög med förskolelärare och tillsammans med dem ha en sjukt rolig vecka! Känns som att fylle-Allergo kommer att vara i sitt esse på lördag (framförallt då hon höll sig nykter igår i och med 3 dagars feber - heja immunförsvaret!). Mitt mål i år är att ta mig hem någon gång innan lunch dagen efter...


Bilden från första lunchen då jag och Karro fann varandra <3

So long, fuckers!
/ Allergo


Vissa saker är värda att vänta på och kämpa lite extra för.

Kommentarer:

1 LappFrida aka björnliganphöserz aka kajsa anka ^^:

Du inspirerar, motiverar och ger energi! <3

Kommentera här: