... Ska jag försöka komma tillbaka till bloggandet.Det har hänt mycket på sistone, som har varit tungt, och som jag inte har haft vare sig ork eller lust att skriva om. Men nu känns det som att det är dags. Som några av er vet så har jag och Fredrik valt att separera. Vi kände att vi var i olika skeden i våra liv, och våra prioriteringar är helt enkelt alldeles för olika för att vi ska må bra av varandra. Denna separation har varit mycket jobbig, på många sätt, och det har varit riktigt tufft att ta sig ur sängen många dagar. Jag och Fredrik är sams, inte ovänner på något sätt. Jag har flyttat från Hertsön till ett litet kollektiv med två härliga brudar på Örnäset. Där hyr jag nu ett rum medan jag letar efter en egen lägenhet (vilket inte är det lättaste att få i Luleå i dagsläget). Fredrik har varit fantastiskt snäll och hjälpt mig med flytt och allt, även om det gav en stor klump i halsen på oss båda när det gjordes.Att separera vid den här tidpunkten på året, när man arbetar som lärare, är inte lätt. Allt fokus måste gå till betyg och omdömen, och att kunna släppa privatlivet för det har rent ut sagt varit en riktig pest. Idag fick dock denna termin ett avslut. Skolavslutningen ägde rum idag, mina elever var helt fantastiskt duktiga och jag kunde inte känna annat än stolthet när jag lämnade iväg dem på sommarlov. Underbara ungar! De om några har verkligen hållt mitt humör uppe under dagarna. Jag fick även idag, efter skolavslutningen, kramar och beröm av två föräldrar, som berättade hur deras dotter har älskat musiken med mig, och att de tyckte att min undervisning verkar ha varit riktigt bra, samt hur sorgligt det var att jag inte blir kvar i höst. Det värmde ordentligt i hjärtat, kan jag säga! Under denna tid som har varit (och fortfarande är) riktigt tuff är jag också extremt glad att jag har haft Pär och Daniel vid min sida. Dessa underbara människor som hela tiden kollar av hur jag mår och visar omtanke - guld värda! Även mitt arbetslag och min kör har varit oerhörda stöttepelare, och jag kommer att vara dem evigt tacksam.Nu är det bara jag igen. Med fokus på mig själv - jag ska må bra. Och det kommer, mer och mer för varje dag, och den glada energiska Rebecca som ni är van vid är snart tillbaka till fullo! För övrigt är alla boende i Luleå med omnejd hjärtligt välkomna att kika in till mitt krypin när än de vill!Kärlek till er alla, särskilt de som stöttar i vått och torrt! / RebeccaFör